Storvägg fritt?

Storväggsklättring

Vad är en Storvägg för nåt? Bigwall. Och vart går egentligen gränsen mellan en vanlig flerreplängderstur och en storvägg? Finns det nån speciell höjd som avgör om det är en storvägg eller finns det andra saker som är mer avgörande? Och spelar det någon roll vad väggen kallas?

Svaret på den sista frågan är ganska enkel: Nej. Det spelar ingen roll. De allra flesta klättrar på klippor av olika storlekar mest för att det är kul, men tycker man att klättring på lite extra stora väggar är särskilt  skoj så är frågan ändå lite intressant. Jag ska förklara varför.

Det finns ingen regelbok för klättring (som jag känner till iallafall!), men nästan alla har samma uppfattning om vad som gäller för att kunna säga att man har klarat av att klättra en led. Vi vet att det är fusk att hänga i repet för att vila lite, dra i en säkring eller trampa på en bult. Det är inte heller någon som börjar om från den punkten de trillade av och samtidigt anser sig ha 'satt' leden. Avvikkelser från normen kommer ofta med en förklarning som t.ex. "Jag har gjort leden på topprep", eller " jag gjorde den med ett häng".

På en lite större vägg blir det lite mer komplicerat eftersom det normalt sett handlar om två personers prestationer. En person som leder och en som följer. Det är det vanliga. Klättrarna jobbar som ett lag och turas ofta om. Båda klättrarna kan med gott samvete känna att de har klarat av en flerreplängders led trots att de har följt/topprepat hälften av leden. Inga konstigheter.

Jag jobbar in Freeblast

Det är när väggarna blir ännu större som det börjar hända konstiga saker med vad folk tycker är ok. Men först: vad är då en ännu större vägg? Vad är en Storvägg? Folk har säkert olika svar, men jag hittade en beskrivning jag fastnade för. En storvägg är en klätterled som normalt tar mer än en dag att klättra upp för. För de flesta som försöker sig på leden tar det två eller flera dagar.

Vid en fri bestigning av en storvägg gäller normalt samma regler som på vilken annan flerreplängderstur som helst. Alla replängder leds eller följs fritt för att det ska kunna kallas en fribestigning. Enligt de flesta ska leden också klättras i en stöt för att vara giltig. Från botten till toppen utan att fira ner till marken mellan friandet av olika delar av väggen. Enkelt kan det tyckas, men det finns ändå skillnader på i hur god stil leder har klättrats.

• Bästa stilen. Som alltid slår on-sight lite högre än en redpoint. Båda klättrarna turas om att leda replängderna och har med sig all utrustning från början. De blir också tvugna att dela på allt hissjobb.
• Bra stil. Klättrarna redpointar leden, men turas om att leda eller följa. De har i förväg dragit upp vatten och mat en bit på väggen, men delar annars på allt storväggsjobb.
• Ok stil. Den ena klättraren klättrar allt fritt och den andra jumarerar och hissar. Det kan låta häftigt att någon har lett en hel storvägg, men det kräver mindre lagarbete och den klättrande klättraren slipper allt jobb.
• Säkert en bra upplevelse, men inte en fribestigning. Ingen av klättrarna har klättrat hela leden fritt, men tillsammans har de friat alla replängder. Detta brukar kallas team-free och är en nästan-fri-bestigning.

Mitt och Stefans mål med El Corazon är att båda får till att klättra hela leden fritt. En leder och en följer. Vi delar på att leda de svåraste replängderna, men är inte dummare än att vi tar vara på våra olika styrkor som klättrare. Vi kommer att klättra leden som vilken annan vägg som helst. Det är det roligaste sättet att klättra. Vi jobbar som ett lag och kommer att vara tvugna att peppa varandra för att lyckas. Vi har i förväg firat oss ner från toppen för att klättra igenom några av de svåraste bitarna och innan vi sätter igång kommer hissäcken med all mat och vatten redan finnas en bra bit upp på väggen.

Vi gör det för att ha kul och kanske kunna lyckas. Vi kan vid ett och samma tillfälle ta reda på hur kompletta vi själva är som klättrare och samtidigt mäta oss med andra.